Ny

Idag blir jag bländad
när jag ser mig Själv i spegeln
Det är naknare än krokí
då jag drar med fingret genom imman
och skådar en formlös figur

Som om min hud hade klätt hela rummet
min bröstkorg blivit till väggar
och hängandes mitt där i
Jag- ett enda bultande hjärta
svävandes i en ström av ihåliga andetag
Tryggt vaggad fram och tillbaka
hela tiden på samma ställe, här
i samma bevingade tillstånd, nu

Mina revbens mellanrum ljuskanaler
ett ständigt flöde av färg
det skiftar och lever
glimmar och glöder
kristalliserar atmosfären Jag är

Ur mina ögon tomma och självklara
strilar ett livgivande vatten
och i mina händers fåror
föds och spirar den mest väldoftande blomma
Eterisk olja smeker mitt svalg
och min tunga talar enbart kärlek

Frid över den euforiska stillhetens fjäril
som fötts ur och av min essens

empty

a pilgrimage
I say
You are now a pilgrim
they respond
I wonder
What is my identity?
Beyond the words and no words
there is nothing more to speak of
there is Nothing
and in there
I rest
behind the oaktree
on the hills
the blackberries
my forehead on the red soil
tired feet in the crispy morning mist
churchbells ringing
I wander off
a new day
ten billions new moments
seconds to pass
The sun rises
and in my stomach a fire
something's glowing
My eyes
they say
It might as well be Yours

connection

Fall into the deep sleep of the winter
my dear one
and I will take you where the stars shine brighter
and the fire grows stronger with every breath
Around midday we will arrive
the inbetween land of in and expiration

Swim along with the light breeze
you beautiful
in the deep lake of your divine essence
in the presence of your glowing eyes

At one moment this was never here
but existence
so close your black pearls
and greet the unknowing
in the allknowing darkness

Livsdans 1

Nattens prinsessa hänger
slokande med huvudet
ute faller ett lätt regn och i mig
ligger mörkret tjockt som stoppvadd
Luften är så kvav och jag undrar
finns det någon som andas här?

Jag går och handlar det mesta jag behagar
ett par kilo frukt från jordens många hörn
Vilken värld jag lever i
och i Stockholm går människor på maskerad
De gör det så uppenbart att jag känner avund
Är de klarsynta? Ser de spelen vi spelar?
Jag lägger några kort på bordet och
skrattar genom en av mina personas

Grannen har ett plommonlila träd
och hä brinner en Moses buske
märk mig för evigt med lycksaligheten
och befria mig från skam
Låt mig vandra på glöden från mitt eget likbål och
jag ska dansa ikapp med den flammande anden
den som ständigt är i rörelse

Livsdans 2

Han höjer glaset som till en skål
de små ihopsatta kristallerna
som är mitt livselixir
och sveper det utan att släppa min blick

Jag står häpen och försöker förstå

om han är min räddare eller dräpare
faller och
i mig själv svävar jag
Då och då hör jag hans röst
ser hans belåtna leende bakom min egen skugga
I ovetande vandrar min själ

inget fäste i en kropp i upplösningstillstånd

Vad väntar nu?

En sagolik strimma tränger igenom
och kastar sig på marken framför mig
smeker ömt mina skavda tår
Gräset reser sig och bäddar in fötterna i en
himmelsk mjukhet
Det är så skört att jag bara vågar blunda
Jag vågar bara andas men det är allt
Fyller min mage med en känslig närvaro
förnimmer en frihet jag en gång haft
Jag känner hur den ljuva doften av ljus
vidgar mina näsborrar
och får mitt svalg att vakna
Något i bröstet bryter sig ut
tränger sig in, penetrerar, banar väg
tar mig ut på en resa

Något säger mig att den är oändlig

och mitt motstånd släpper
Jag flödar som ett vattenfall
själens speglar brister
och jag ser
Jag ser en gudomlig strimma
i ett glas av kristall

absolut

Bokbål

100-tals sidor av kärlekshistorier

ångest
dåligt självförtroende
lögner

frågetecken

går upp i rök

ger den redan regntunga luften

lite mer tyngd

min kropp en skakande lättnad

I set you free

rastlösheten gnager

värre än parasiterna i min hud

mina egna tankar är den mest svårutslagna amöba

den vilda apan hånskrattar mig rakt i ansiktet

mig kan du aldrig tämja

rökelsen sveper in rummet i en behaglig dimma

men den för mig inte till andra sidan och

inte heller hängivenheten hittar sin boning

Sidorna krullar sig en efter en

det är vackert med kantbrända papper

men nu är det slut på romantiken

mitt fängelse står öppet

Jag plockar blått vitt rött

äter virkar lyssnar

men ser inte riktigt

bara i ett flyktigt ögonblick

vad händer egentligen?

och skammen

självcentreringen

egoismen

försummelsen

vart leder det till?

Jag centrifugal

kaos

jag måste dansa

möt ödlan

The Lizard King is moving
touching every inch of the Earths surface
with his tongue
the Mother bursts into ecstacy
and rattlesnakes awakens

dancing the Wild dance

to the penetrating sound of the Wind
the howling of the Old
Spirit is
and She smiles
falls into the depth of Presence

and heartbeats

(de här dagarna händer det på engelska i mitt huvud, många intryck att bearbeta och det engelska språket har ibland mer beskrivande ord, eller kraftfulla)

Sjung mitt hjärta

Ljudet från hennes harmonium och
hon strålar allting strålar
min vänstra arm strålar jag får en hjärtinfarkt
och dör rakt in i en ljusstråle och
stjärnorna strålar det är
stjärnglansdans och jag i extas

Jag är nedbruten och uppfylld
kärlek
vill älska med hela världen men kan inte
ens omfamna mig själv
Jag har inget Själv jag är Allt och Ingenting
Jag är Du och Du är Jag
Vi är
Små prickar i ett Universum
flimmer i mina ögon en kittlande känsla
i min gamla själ
Ett minne blott
som iskristaller

Nothingness

Han sa jag som inte ens känner dig
jag sa du känner mig
Just nu känner du mig för det jag är
bortom allt jag brukar tillskriva min person
I det här intima mötet är jag allt
för att jag i dina ögon är okänd
Jag är tomhet ett Ingenting
och du kan välja att fylla mig med vad du vill
eller dricka min evighetliga essens
utan tankar om hur det kommer att smaka
efteråt
utan tankar om vad jag är och inte är
vad som varit och vad som komma skall
utan tankar om var jag egentligen börjar
och du slutar
Utan tankar
Vi kan älska i det här dansanta mötet
och känna på det elektriska ovetandet
det totala medvetandet
Allvetandet
Vi kan älska för att vi är kärlek
Jag älskar inte dig och Du inte mig
för Vi
vi är bara
ett andetag en rytm

Mellanrum

Så mycket var Livet på min sida
att Livsredskap passade perfekt in i bokhyllan
brevid Morgondagens Gud
och jag slapp småaktig irritation över att
behöva ställa den intill Starwarsboxen
eller för den delen måst möblera om
på hela hyllplanet
Rätt ska vara rätt
och jag håller just på att öva mig i att inte beblanda
mina världsliga fantasier med den gudomliga
Verkligheten
Det är en svajig hängbro där emellan
och oftast blir jag sittandes där mitt på
dinglandes med nakna ben och barfotafötter,
så ser jag ut över det gyllendisiga landskapet
som vecklar ut sig under mig och regnbågen
ovan mig
Oftast brukar mina armar bli hängandes över räcket
när händerna dansar en vild dans kring ett ljusklot
som liksom är magnetiskt bundet
till pulsen från mina handflator
Och ibland är det som att hela världen ryms där inne
mitt emellan tio fingrar i detta magnetiska pulserande
som är attraktion men ändå inte vill förenas till fullo
för att spänningen är en sådan extatiskt njutning
Och i ett stilla skratt blir jag sittandes som betraktare
av detta kärlekscrescendo
som aldrig någonsin kommer att nå sin peak
och börja dala
Om jag stannar tillräckligt länge som till skymning
så brukar jag hänföras av de gnistor som slår ut
från allehanda rum i den upplysta klotvärlden
som hundratals stjärnfall mitt framför ögonen
som barntindrar
Det är här i den här mellantiden
som jag trivs allra bäst
Här kan jag fnittra tils jag kiknar när
fjärilen vingkittlar mig under fötterna
och älvor drar i mina öron
Här kan jag njuta av genomskinlighet
för att det är inget ting som är osynligt här
vi är bara rena och kristallklara

Svarta nätter

Smärtans onda andar cirkulerar kring min säng
som vakande skuggfigurer
våldtar min kropp med kallt fängelsestål
Någonstans bortom deras skepnader
träffas jag av
en ljusstråle
Kanske är det deras prasslande vita rockar som
fladdrar när de småspringer genom svala
lysrörskala mellanrum
Parkeringspappa
Korridorsflicka
Varför delar du inte längre päronet i små små bitar
och serverar det med en liten cocktailgaffel?
Kanske är jag vaken
Plaskvåta lakan
Återupplevelsen av hur din tunga spetsade
min mjuka mun
som en kompostmask träs på kroken och
kastas ut mot dödens djup
Tystnad
Och när trollen kom och tog mig så såg jag
aldrig hur deras ansikten såg ut
Men jag kände
hur min egen mor knöt elva små knutar kring halsen

Det doftar av brännässlebränt tandkött

förruttnelse och kloakavlagrade tänder i tusen bitar

Och mina sammanbitna söndertuggade läppar
En liten rosa övergreppsbar mun
Den är igenklistrad och hemligheterna döljer sig
i varje svidande blåsa
Varje sekund kristalliserad i rakbladsraka rader
Varför talar du inte till mig?
Fjäderlätta axelklappar
Du har väl inte dött?
Hårtovorna på golvet
Svettpärlepanna

Vårstäd

Jag lyfter på pinaler
vad är det för ord?
min mamma sa alltid pinaler
alla dessa när hon försökte städa
bort sin ångest
och fyllde på med torkade eterneller
nu ska det alltid vara vackert
och putsade fönster
Jag byter plats på pinalerna
flyttar dem från ett ställe till ett annat
rör upp damm och jag blir sjuk
i det här huset
Jag nyser och för en hundradels sekund
är jag fri
för en hundradels sekund kan jag sluta
ögonen och slippa inandas
den här kvalmiga luften
som ett tungt kvalsterfyllt täcke
jag byter påslakan
Jag skakar mattan river ner gardiner
sätter inte upp nya
speglar mig i sex speglar och säger
det handlar inte längre om att passa in i jeansen
det här är många år senare
Men längst ner i högra hörnet ligger en lite flicka
som är svår att springa ifrån
Tårarna har klistrat hennes hår mot kinderna
och paniken har hennes ögon i besittning
Jag vill omfamna henne men hon är svår att nå
genom tid och rum
Ena näven i munnen för att kväva ett skrik som
skulle kunna få 13-våningshus att rasa och
stabil fasad
Men tystnaden skär igenom mig och jag måste
hålla i speglarna för att de inte ska rasa i golvet
jag måste hålla
jag är stark jag måste hålla
och henne på avstånd för
jag orkar inte älska nu
Jag blundar i ett försök att få henne att somna igen
men hon lever i mig
som tusentals kalla iskristaller
i varje cell och andas med mig
Herregud hon andas i mig ur mig
min andedräkt en fuktig luft
och det är tungt som
astmatiska luftrör
och det tjutande ljudet i öronen
levrat blod i ådrorna
bortdomnade händer
Det händer inte
en dröm det är bara en dröm
och telefonen ringer och jag måste tänka
öppna ögonen för att det ska gå
och flickan försvinner när rösten säger
det är över nu hon växer upp
Det är över nu hennes tid är förbi
och allt som återstår är en frusen liten flicka
och en längtan efter vårfloden

grogrund

Jag har planterat ett kärleksfrö
i en kruka av tillit
Jag vattnar och ser om det varje dag
så att en frihetens blomma kan gro
Den vackraste symbolen för enkelhet
Jag litar Jag litar Jag litar
på att Jorden har allt den behöver
så att blomman kan växa sig stark
och sprida sin honungslena doft med vinden
Mitt kära lilla kärleksfrö
du ser inte mycket ut för världen nu
men med min värme kan du växa dig stor
så stor att jag sen kan vila i dina pistiller
och vara säker på

att Ingen kommer att plocka oss

Hallelujapåsk

Jag är nyfödd
uppstånden som Jesus ur
förvirringen och oklarhetens
dammiga grav
nystädad
tömd på gamla orosmoln
och liksom polerad med acceptans
på insidan

Jag glänser

är nyfiken på allt och

i mitt bröst kittlar en längtans fjäril

Nu är nu
jag växer med krokusar och snödroppar
blåsippor och videung
Jag är mjuk som videung

Jag är lätt som sommarens maskrosbollar

Jag svävar

dansar vilt ger och tar

Andas

aaah

Min ryggrad slingrar sig som en orm

och upp och ner klättrar och faller

vibrationer

öppnar mitt hjärta som en

morgons rosenknopp

Jag är här

och Livet

Om Shanti

beslutsfattande

Dagen glider långsamt fram i olustens tecken

I dagarna tre var energin på topp

det bjöds på fantastiska skogspromenader
transång, svansång, kanadagåssång och
försök till strupsång
Ja sannerligen
Högt har min stämma flugit ikapp med diverse
vårfåglars när jag har halkat fram på isiga stigar
med fickorna fulla av hittad skägglav och granbarr
Jag plockar sällan blommor för att jag är trött på människans
eländiga outtröttliga försök att bevara det som i allmän mun
kallas vackert
men vankas det lossnade lavar, mossa och små grankvistar
så kan jag inte låta bli att ta skogen med mig hem
eller åtminstone en bit på vägen
som sällskap
eller som kamoflage

"titta jag är också en del av skogen, ingen separation"

intalar jag nog mest mig själv

träden vet ju redan, de bryr sig bara inte om att ständigt hävda sig

De bara står där de står och

när jag går förbi gnisslar somliga till

som om de öppnar en hemlig dörr åt mig

Ibland kliver jag in och låter mig hänföras

av den stillsamma dansen som pågår

av dis och ljus

av andetag...

Men nu så har alltså olusten slagit mig

den låg brevid mig och stirrade mig rakt i ögonen när jag

slog upp dem i morse,

välmåendepeakens uppgång och fall

det heliga talet 3 strikes back

Allt jag tagit mig för idag

och det är ytterst lite

har gått i rastlöshetens spår

och det är inga små spår såhär på vårkanten

nej, de är uttöjda till dubbel storlek i blötsnön

Jag tyckte synd om maten som jag åt

jag hade gjort ett konstgjort försök till att nå lusten igen

genom livliga små gröna linsgroddar, alldeles fullproppade

med energi och ståendes i startposition för att skjuta ut och

rädda ett hängigt huvud

men jag var inte mottaglig

inte heller brännässlan kom till sin rätt

Aj aj aj vilket elände

och jag läser att när våra grundläggande behov är tillfredsställda

så följer andra, och när de i sin tur är tillfredsställda så infinner

sig ledan och på det viset är livet ett stort lidande Herregud!

Ta mig härifrån

Ha ha ha, det är ju för lustigt det här med olust

och det här med tankens kraft

En vän sa till mig att en känsla bara varar i 3,5 minuter

om man inte bestämmer sig för att hålla fast vid den

3,5 minuter till

Hur många 3,5 minutsbeslut har jag tagit idag egentligen?

Fantastiskt!

Att jag är kapabel till att fatta så många livsviktiga beslut

på en och samma dag

och jag som betraktar mig själv som långsam också

vilken bravad!

Detta måste firas!

Olärorikt informationssamhälle

En smörstekt fågel

smörgås. smör. butter. buttcrack.

crackers. snackers. snickers. snackers.

snälla låt mig tala till punkt dot com

jag har något viktigt att säga

Köp en jordgubbe från Kina

Koka den. Njut.

Njut för fulla muggar

Njut så länge det varar

åh fy tusan

fulla muggar med var

då väljer jag hellre att glaset är

till hälften tomt

Ur tomhet och Ingenting föds allt

I överflöd lever bara döden och den är

fullproppad med smaktillsatser

och klumpförebyggande medel

Rätt och slätt ska det vara

naturligt som i torkad öljäst

hur ser den plantan ut?

Hur ser Du ut egentligen?

Klipp dig och skaffa ett jobb eller

klipp dig inte och var fri

Frihet är kärleken uppgraderad 

utanför normer

Förbannade jävla normer

Att vara normal är att vara vid sinna sinnens 

fulla bruk, klok, ordinär, som sig bör Hör!

Hör hör hur de ljuger

Om vi vore vid våra sinnens fulla bruk

skulle vi inte rätta oss i ledet och tåga mot

kollektiv enhetlighet

utan leda oss själva i alltings egentlighet

kreativitet

naturlig enkelhet och

Peace Love and Understanding

Those hippies weren´t stupid!

För det ena det andra

Allt som är bra är randigt

säger han, t.ex övergångsställ

jag kastar en slö blick på honom och

fortsätter att virka in färg i mitt liv

snärjer både lekfullhet, kärlek och insikt

med en grön fyrakommanolla

Precis som det är svårt att vara elak

i en mjuk kashmirtröja

är det nog lättare att värja sig för olusten

med en regnbågsfärgad väska

tänker jag

och suckar lätt

den är bara halvfärdig än så länge

och det är grått ute

eller dimmigt inne

det väsentliga är att jag inte ser särskilt klart

Torra brödskivor blir inte till fågelmat idag

för jag går inte till dammen

Orkidén står stolt i fönstret

tittar liksom ner på mig

och jag undrar

hur länge ska den blomma?

En billig lägenhet i Storvik

och en stuga i Valdermarsvik

Var ligger alla dessa vikar

och vad ska jag dit och göra?

Jag virkar frenetiskt

lila gul turkos rosa röd

och ute snödroppar gulmåra

krokusar och tulpanlökar för här 

finns inga rådjur som äter upp dem

jag önskar att det fanns rådjur här

jag önskar att det fanns grävlingar

rävar älgar bävrar och ekorrar

småsjöar småstugor och hustomtar

eller så önskar jag

att jag var där allt det här finns

Jag lämnar Malmö snart

och om ni tycker er ana en bitterhet

så är det inte sant

storma lugnt

Det blåser i Malmö

Fiskmåsarna far som stridsplan genom luften

och det verkar som att de inte riktigt har full kontroll

Jag ger också mig hän

brer ut vingarna sträcker på stjärtfjädrarna och svävar

S:t Paulikyrkan lyser med sin härvaro

en man kliver ut, han ser lycklig ut

Jag ser lycklig ut tänker jag

En vit lurvig hund jagar en svart

kanske strävhårig smal

De ser lyckliga ut

En pinne i munnen är allt som behövs

Jag har en penna i handen

med den väljer jag vilken sanning jag vill se

Min nyblivna vän havet ger mig klarsynthet

där det ligger grönblåbrunt skummandes

dansandes ikapp med tre kaitsurfare

De ser tyngdlösa ut ibland

I det oändliga släpper tyngden mig fri

De iskalla havsvindarna blåser mig ren 

och biter mig inte bara i kinden utan riktigt

penetrerar mig

inte på något forcerat vis utan lätt som häftstiftet

glider igenom anslagstavlan i kork när jag hänger upp

en "välkommen hem"-lapp

och när jag går därifrån

känner jag mig några gram lättare

Jag springer över vårvåt vårdoftande gräsmatta

solen i ryggen och bröstet ler

när jag leker med min skugga

Vi är vackra som den här dagen

och på snickaremästar Anders Svenssons grav

blommar snödroppar och krokusar

De är vackra

När jag går genom parken längs ån

vill jag heja på alla människor som tittar på mig

men jag är leksamt blyg

som en flicka snurrar jag mig kring mitt eget ben

och i vattnet skrattar trutar fiskmåsar och 

den där svartvita dykarfågeln vad heter den min vän?

Nyfiken nyföddhet och en solnedgång i upptåg

 

Life I love you, all is groovy!

Igår susade jag genom Sverige

lyssnade på gamla godingar

höll med om att rätt mycket är groovy

just nu

och idag vaknade jag pigg för första gången på länge 

det kändes inte som att jag hade feber

kors i taket

Malmö kanske är medicin tänker jag

här ska jag ha det bra

ta en titt på det där möllevångstorget

kanske få en feeling

det kanske är groovy

jag har hört något sådant

Orkidéens rötter slingrar sig ur krukan

det är dags att gå på upptäcksfärd tror jag

släppa det där grollet som malt och malt i mitt huvud de senaste dagarna.

Tappade lite av njutningen och upprymdheten

och fylldes mer av hederligt gammalt tryggt tvivel

Tvi vale! Det smakade bittert.

Nu ska jag dansa längs gatorna och vara lika observant

och öppen som resten av alla oförstörda barn

och när Jim Morrison sjunger "you're lost little girl"

så känner jag inte hopplöshet

det är fantastiskt att vara vilsen

det är just precis där jag ska vara

God dag!

bara katternas tassande

Jag slås igen av stillheten

jag ligger i sängen och njuter av att 

se på den tydliga avbrytningen där den bruna väggen 

övergår i vitt tak

det smakar grädde och AKO-kola i min mun

Det råder ett lugn

alla saker är så stilla

manifesterad inkapslad energi

gardinerna hänger där de hänger

en blodröd och en brun

och Marilyn Monroe på väggen

med lika blodröda läppar

Lampor fåtöljer en krukväxt

det är som ett fotografi tänker jag

som om tiden upphört

En gång var jag på något muséum

det var svartvita bilder med ljudupptagningar till

Det var en annorlunda känsla

nästan som att bilderna rörde sig

fast de var stilla  

nästan som att jag var med

och flanerade bland 30-talets yviga damer

och herrar, för på den tiden var det herrar,

med käpp och hatt

och häst och vagn

Jag ser mig omkring

hör ljud utifrån

skor mot grus och en fågel

Jag är inne i fotografiet

kan inte bestämma om känslan är olustig

Slås av en rädsla för att stå still

Jag virvlar runt lite i rummet

för att försöka väcka det som sover

en matta rullgardin säng 

Det  är inget som vaknar

Igår skulle mamma ha fyllt år

jag minns att stillheten låg som ett täcke

i lägenheten när vi tömde den

som om någon äntligen hade andats ut

gett syren tillbaka till luften

Jag hörde om en man som legat död i sitt hem

i 1 1/2 år

han hade autogiro på alla räkningar

och tydligen inga relationer

Där fick stillheten dröja sig kvar länge

riktigt bita sig fast i tapeten

Kan inte låta bli att känna sorg

när jag tänker på ensamhet

individualismen har ett högt pris ibland