Nattens prinsessa hänger
slokande med huvudet
ute faller ett lätt regn och i mig
ligger mörkret tjockt som stoppvadd
Luften är så kvav och jag undrar
finns det någon som andas här?
Jag går och handlar det mesta jag behagar
ett par kilo frukt från jordens många hörn
Vilken värld jag lever i
och i Stockholm går människor på maskerad
De gör det så uppenbart att jag känner avund
Är de klarsynta? Ser de spelen vi spelar?
Jag lägger några kort på bordet och
skrattar genom en av mina personas
Grannen har ett plommonlila träd
och hä brinner en Moses buske
märk mig för evigt med lycksaligheten
och befria mig från skam
Låt mig vandra på glöden från mitt eget likbål och
jag ska dansa ikapp med den flammande anden
den som ständigt är i rörelse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar