Livsdans 1

Nattens prinsessa hänger
slokande med huvudet
ute faller ett lätt regn och i mig
ligger mörkret tjockt som stoppvadd
Luften är så kvav och jag undrar
finns det någon som andas här?

Jag går och handlar det mesta jag behagar
ett par kilo frukt från jordens många hörn
Vilken värld jag lever i
och i Stockholm går människor på maskerad
De gör det så uppenbart att jag känner avund
Är de klarsynta? Ser de spelen vi spelar?
Jag lägger några kort på bordet och
skrattar genom en av mina personas

Grannen har ett plommonlila träd
och hä brinner en Moses buske
märk mig för evigt med lycksaligheten
och befria mig från skam
Låt mig vandra på glöden från mitt eget likbål och
jag ska dansa ikapp med den flammande anden
den som ständigt är i rörelse

Livsdans 2

Han höjer glaset som till en skål
de små ihopsatta kristallerna
som är mitt livselixir
och sveper det utan att släppa min blick

Jag står häpen och försöker förstå

om han är min räddare eller dräpare
faller och
i mig själv svävar jag
Då och då hör jag hans röst
ser hans belåtna leende bakom min egen skugga
I ovetande vandrar min själ

inget fäste i en kropp i upplösningstillstånd

Vad väntar nu?

En sagolik strimma tränger igenom
och kastar sig på marken framför mig
smeker ömt mina skavda tår
Gräset reser sig och bäddar in fötterna i en
himmelsk mjukhet
Det är så skört att jag bara vågar blunda
Jag vågar bara andas men det är allt
Fyller min mage med en känslig närvaro
förnimmer en frihet jag en gång haft
Jag känner hur den ljuva doften av ljus
vidgar mina näsborrar
och får mitt svalg att vakna
Något i bröstet bryter sig ut
tränger sig in, penetrerar, banar väg
tar mig ut på en resa

Något säger mig att den är oändlig

och mitt motstånd släpper
Jag flödar som ett vattenfall
själens speglar brister
och jag ser
Jag ser en gudomlig strimma
i ett glas av kristall

absolut

Bokbål

100-tals sidor av kärlekshistorier

ångest
dåligt självförtroende
lögner

frågetecken

går upp i rök

ger den redan regntunga luften

lite mer tyngd

min kropp en skakande lättnad

I set you free

rastlösheten gnager

värre än parasiterna i min hud

mina egna tankar är den mest svårutslagna amöba

den vilda apan hånskrattar mig rakt i ansiktet

mig kan du aldrig tämja

rökelsen sveper in rummet i en behaglig dimma

men den för mig inte till andra sidan och

inte heller hängivenheten hittar sin boning

Sidorna krullar sig en efter en

det är vackert med kantbrända papper

men nu är det slut på romantiken

mitt fängelse står öppet

Jag plockar blått vitt rött

äter virkar lyssnar

men ser inte riktigt

bara i ett flyktigt ögonblick

vad händer egentligen?

och skammen

självcentreringen

egoismen

försummelsen

vart leder det till?

Jag centrifugal

kaos

jag måste dansa

möt ödlan

The Lizard King is moving
touching every inch of the Earths surface
with his tongue
the Mother bursts into ecstacy
and rattlesnakes awakens

dancing the Wild dance

to the penetrating sound of the Wind
the howling of the Old
Spirit is
and She smiles
falls into the depth of Presence

and heartbeats

(de här dagarna händer det på engelska i mitt huvud, många intryck att bearbeta och det engelska språket har ibland mer beskrivande ord, eller kraftfulla)

Sjung mitt hjärta

Ljudet från hennes harmonium och
hon strålar allting strålar
min vänstra arm strålar jag får en hjärtinfarkt
och dör rakt in i en ljusstråle och
stjärnorna strålar det är
stjärnglansdans och jag i extas

Jag är nedbruten och uppfylld
kärlek
vill älska med hela världen men kan inte
ens omfamna mig själv
Jag har inget Själv jag är Allt och Ingenting
Jag är Du och Du är Jag
Vi är
Små prickar i ett Universum
flimmer i mina ögon en kittlande känsla
i min gamla själ
Ett minne blott
som iskristaller

Nothingness

Han sa jag som inte ens känner dig
jag sa du känner mig
Just nu känner du mig för det jag är
bortom allt jag brukar tillskriva min person
I det här intima mötet är jag allt
för att jag i dina ögon är okänd
Jag är tomhet ett Ingenting
och du kan välja att fylla mig med vad du vill
eller dricka min evighetliga essens
utan tankar om hur det kommer att smaka
efteråt
utan tankar om vad jag är och inte är
vad som varit och vad som komma skall
utan tankar om var jag egentligen börjar
och du slutar
Utan tankar
Vi kan älska i det här dansanta mötet
och känna på det elektriska ovetandet
det totala medvetandet
Allvetandet
Vi kan älska för att vi är kärlek
Jag älskar inte dig och Du inte mig
för Vi
vi är bara
ett andetag en rytm

Mellanrum

Så mycket var Livet på min sida
att Livsredskap passade perfekt in i bokhyllan
brevid Morgondagens Gud
och jag slapp småaktig irritation över att
behöva ställa den intill Starwarsboxen
eller för den delen måst möblera om
på hela hyllplanet
Rätt ska vara rätt
och jag håller just på att öva mig i att inte beblanda
mina världsliga fantasier med den gudomliga
Verkligheten
Det är en svajig hängbro där emellan
och oftast blir jag sittandes där mitt på
dinglandes med nakna ben och barfotafötter,
så ser jag ut över det gyllendisiga landskapet
som vecklar ut sig under mig och regnbågen
ovan mig
Oftast brukar mina armar bli hängandes över räcket
när händerna dansar en vild dans kring ett ljusklot
som liksom är magnetiskt bundet
till pulsen från mina handflator
Och ibland är det som att hela världen ryms där inne
mitt emellan tio fingrar i detta magnetiska pulserande
som är attraktion men ändå inte vill förenas till fullo
för att spänningen är en sådan extatiskt njutning
Och i ett stilla skratt blir jag sittandes som betraktare
av detta kärlekscrescendo
som aldrig någonsin kommer att nå sin peak
och börja dala
Om jag stannar tillräckligt länge som till skymning
så brukar jag hänföras av de gnistor som slår ut
från allehanda rum i den upplysta klotvärlden
som hundratals stjärnfall mitt framför ögonen
som barntindrar
Det är här i den här mellantiden
som jag trivs allra bäst
Här kan jag fnittra tils jag kiknar när
fjärilen vingkittlar mig under fötterna
och älvor drar i mina öron
Här kan jag njuta av genomskinlighet
för att det är inget ting som är osynligt här
vi är bara rena och kristallklara