jag ligger i sängen och njuter av att
se på den tydliga avbrytningen där den bruna väggen
övergår i vitt tak
det smakar grädde och AKO-kola i min mun
Det råder ett lugn
alla saker är så stilla
manifesterad inkapslad energi
gardinerna hänger där de hänger
en blodröd och en brun
och Marilyn Monroe på väggen
med lika blodröda läppar
Lampor fåtöljer en krukväxt
det är som ett fotografi tänker jag
som om tiden upphört
En gång var jag på något muséum
det var svartvita bilder med ljudupptagningar till
Det var en annorlunda känsla
nästan som att bilderna rörde sig
fast de var stilla
nästan som att jag var med
och flanerade bland 30-talets yviga damer
och herrar, för på den tiden var det herrar,
med käpp och hatt
och häst och vagn
Jag ser mig omkring
hör ljud utifrån
skor mot grus och en fågel
Jag är inne i fotografiet
kan inte bestämma om känslan är olustig
Slås av en rädsla för att stå still
Jag virvlar runt lite i rummet
för att försöka väcka det som sover
en matta rullgardin säng
Det är inget som vaknar
Igår skulle mamma ha fyllt år
jag minns att stillheten låg som ett täcke
i lägenheten när vi tömde den
som om någon äntligen hade andats ut
gett syren tillbaka till luften
Jag hörde om en man som legat död i sitt hem
i 1 1/2 år
han hade autogiro på alla räkningar
och tydligen inga relationer
Där fick stillheten dröja sig kvar länge
riktigt bita sig fast i tapeten
Kan inte låta bli att känna sorg
när jag tänker på ensamhet
individualismen har ett högt pris ibland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar