absolut

Bokbål

100-tals sidor av kärlekshistorier

ångest
dåligt självförtroende
lögner

frågetecken

går upp i rök

ger den redan regntunga luften

lite mer tyngd

min kropp en skakande lättnad

I set you free

rastlösheten gnager

värre än parasiterna i min hud

mina egna tankar är den mest svårutslagna amöba

den vilda apan hånskrattar mig rakt i ansiktet

mig kan du aldrig tämja

rökelsen sveper in rummet i en behaglig dimma

men den för mig inte till andra sidan och

inte heller hängivenheten hittar sin boning

Sidorna krullar sig en efter en

det är vackert med kantbrända papper

men nu är det slut på romantiken

mitt fängelse står öppet

Jag plockar blått vitt rött

äter virkar lyssnar

men ser inte riktigt

bara i ett flyktigt ögonblick

vad händer egentligen?

och skammen

självcentreringen

egoismen

försummelsen

vart leder det till?

Jag centrifugal

kaos

jag måste dansa

möt ödlan

The Lizard King is moving
touching every inch of the Earths surface
with his tongue
the Mother bursts into ecstacy
and rattlesnakes awakens

dancing the Wild dance

to the penetrating sound of the Wind
the howling of the Old
Spirit is
and She smiles
falls into the depth of Presence

and heartbeats

(de här dagarna händer det på engelska i mitt huvud, många intryck att bearbeta och det engelska språket har ibland mer beskrivande ord, eller kraftfulla)

Sjung mitt hjärta

Ljudet från hennes harmonium och
hon strålar allting strålar
min vänstra arm strålar jag får en hjärtinfarkt
och dör rakt in i en ljusstråle och
stjärnorna strålar det är
stjärnglansdans och jag i extas

Jag är nedbruten och uppfylld
kärlek
vill älska med hela världen men kan inte
ens omfamna mig själv
Jag har inget Själv jag är Allt och Ingenting
Jag är Du och Du är Jag
Vi är
Små prickar i ett Universum
flimmer i mina ögon en kittlande känsla
i min gamla själ
Ett minne blott
som iskristaller

Nothingness

Han sa jag som inte ens känner dig
jag sa du känner mig
Just nu känner du mig för det jag är
bortom allt jag brukar tillskriva min person
I det här intima mötet är jag allt
för att jag i dina ögon är okänd
Jag är tomhet ett Ingenting
och du kan välja att fylla mig med vad du vill
eller dricka min evighetliga essens
utan tankar om hur det kommer att smaka
efteråt
utan tankar om vad jag är och inte är
vad som varit och vad som komma skall
utan tankar om var jag egentligen börjar
och du slutar
Utan tankar
Vi kan älska i det här dansanta mötet
och känna på det elektriska ovetandet
det totala medvetandet
Allvetandet
Vi kan älska för att vi är kärlek
Jag älskar inte dig och Du inte mig
för Vi
vi är bara
ett andetag en rytm

Mellanrum

Så mycket var Livet på min sida
att Livsredskap passade perfekt in i bokhyllan
brevid Morgondagens Gud
och jag slapp småaktig irritation över att
behöva ställa den intill Starwarsboxen
eller för den delen måst möblera om
på hela hyllplanet
Rätt ska vara rätt
och jag håller just på att öva mig i att inte beblanda
mina världsliga fantasier med den gudomliga
Verkligheten
Det är en svajig hängbro där emellan
och oftast blir jag sittandes där mitt på
dinglandes med nakna ben och barfotafötter,
så ser jag ut över det gyllendisiga landskapet
som vecklar ut sig under mig och regnbågen
ovan mig
Oftast brukar mina armar bli hängandes över räcket
när händerna dansar en vild dans kring ett ljusklot
som liksom är magnetiskt bundet
till pulsen från mina handflator
Och ibland är det som att hela världen ryms där inne
mitt emellan tio fingrar i detta magnetiska pulserande
som är attraktion men ändå inte vill förenas till fullo
för att spänningen är en sådan extatiskt njutning
Och i ett stilla skratt blir jag sittandes som betraktare
av detta kärlekscrescendo
som aldrig någonsin kommer att nå sin peak
och börja dala
Om jag stannar tillräckligt länge som till skymning
så brukar jag hänföras av de gnistor som slår ut
från allehanda rum i den upplysta klotvärlden
som hundratals stjärnfall mitt framför ögonen
som barntindrar
Det är här i den här mellantiden
som jag trivs allra bäst
Här kan jag fnittra tils jag kiknar när
fjärilen vingkittlar mig under fötterna
och älvor drar i mina öron
Här kan jag njuta av genomskinlighet
för att det är inget ting som är osynligt här
vi är bara rena och kristallklara

Svarta nätter

Smärtans onda andar cirkulerar kring min säng
som vakande skuggfigurer
våldtar min kropp med kallt fängelsestål
Någonstans bortom deras skepnader
träffas jag av
en ljusstråle
Kanske är det deras prasslande vita rockar som
fladdrar när de småspringer genom svala
lysrörskala mellanrum
Parkeringspappa
Korridorsflicka
Varför delar du inte längre päronet i små små bitar
och serverar det med en liten cocktailgaffel?
Kanske är jag vaken
Plaskvåta lakan
Återupplevelsen av hur din tunga spetsade
min mjuka mun
som en kompostmask träs på kroken och
kastas ut mot dödens djup
Tystnad
Och när trollen kom och tog mig så såg jag
aldrig hur deras ansikten såg ut
Men jag kände
hur min egen mor knöt elva små knutar kring halsen

Det doftar av brännässlebränt tandkött

förruttnelse och kloakavlagrade tänder i tusen bitar

Och mina sammanbitna söndertuggade läppar
En liten rosa övergreppsbar mun
Den är igenklistrad och hemligheterna döljer sig
i varje svidande blåsa
Varje sekund kristalliserad i rakbladsraka rader
Varför talar du inte till mig?
Fjäderlätta axelklappar
Du har väl inte dött?
Hårtovorna på golvet
Svettpärlepanna

Vårstäd

Jag lyfter på pinaler
vad är det för ord?
min mamma sa alltid pinaler
alla dessa när hon försökte städa
bort sin ångest
och fyllde på med torkade eterneller
nu ska det alltid vara vackert
och putsade fönster
Jag byter plats på pinalerna
flyttar dem från ett ställe till ett annat
rör upp damm och jag blir sjuk
i det här huset
Jag nyser och för en hundradels sekund
är jag fri
för en hundradels sekund kan jag sluta
ögonen och slippa inandas
den här kvalmiga luften
som ett tungt kvalsterfyllt täcke
jag byter påslakan
Jag skakar mattan river ner gardiner
sätter inte upp nya
speglar mig i sex speglar och säger
det handlar inte längre om att passa in i jeansen
det här är många år senare
Men längst ner i högra hörnet ligger en lite flicka
som är svår att springa ifrån
Tårarna har klistrat hennes hår mot kinderna
och paniken har hennes ögon i besittning
Jag vill omfamna henne men hon är svår att nå
genom tid och rum
Ena näven i munnen för att kväva ett skrik som
skulle kunna få 13-våningshus att rasa och
stabil fasad
Men tystnaden skär igenom mig och jag måste
hålla i speglarna för att de inte ska rasa i golvet
jag måste hålla
jag är stark jag måste hålla
och henne på avstånd för
jag orkar inte älska nu
Jag blundar i ett försök att få henne att somna igen
men hon lever i mig
som tusentals kalla iskristaller
i varje cell och andas med mig
Herregud hon andas i mig ur mig
min andedräkt en fuktig luft
och det är tungt som
astmatiska luftrör
och det tjutande ljudet i öronen
levrat blod i ådrorna
bortdomnade händer
Det händer inte
en dröm det är bara en dröm
och telefonen ringer och jag måste tänka
öppna ögonen för att det ska gå
och flickan försvinner när rösten säger
det är över nu hon växer upp
Det är över nu hennes tid är förbi
och allt som återstår är en frusen liten flicka
och en längtan efter vårfloden